Bjuda hem främmande

Varför heter det att bjuda hem främmande ?...Det är ju inte så ruskigt ofta som jag vänder mig om till personen närmast mig på busshållsplatsen och tjoandes säger: Hej!! På lördag kl 20 är det jag som ställer fram fondue- grytan, vad säger du, ska du haka??? Vi kunde pimpla lite vin och kolla på gamla fotografier kanske?
För om det handlar om att bjuda hem främmande personer så tycker ju jag att ovan nämnda är det korrekta tillvägagångssättet, formen för själva inbjudandet kan ju naturligtvis variera, alla kanske inte är så informella som jag...någon kanske skulle kunna sticka till butiksbiträdet en liten fin handskriven inbjudan med OSA och "klädsel vårdad", men ändå, meningen med att bjuda hem främmande är väl just det att den som kommer är främmande... för mig...Iallafall någon som är icke bekant.

En annan vändning blir det ju om man tänker på vilka man brukar avse när man använder benämningen främmande....Oftast när man säger: Jag har bjudit hem främmande (...till helgen är ju vanligast, men jag låter det här vara osagt och lämnar utrymme för läsarens fantasi att fritt välja) så menar man ju grannen, föräldrarna, kompisarna och andra människor som man har någon form av anknytning till, som man är bekant med. Varför förvandlas de då helt plötsligt från sin egentliga position i relationen till främmande? Jag skulle vilja veta: Vad är det som helt plötsligt blir obekant med dem? Vad händer, från det att de är Moster Lisa och Onkel Arne till det att de blir främmande? Är det något kemiskt? Kan jag själv känna av färnadringen? "Hoppsan, där blev jag lite främmande helt pltösligt:"

Näej, jag ska nog tänka mig för vilka jag bjuder hem iallafall. I helgen har jag bjudit hem människor till vilka jag har någon form av relation, jag vet vilka alla är och jag är mycket nöjd över att jag kommer kunna namnet på samtliga som kliver över tröskeln :-) Jag har bjudit hem helt enkelt.
Kram