Stockholm 30210203
Jag skriver till dig för att berätta att allt är bra. Det är
faktiskt över nu, och vi håller det stången.
Vi har lyckats att stoppa det och vi som är kvar har lyckats
skapa en ny värld åt oss och våra barn.
Jag har tänkt länge på att skriva det här till dig, men det
har liksom varit ett hinder att ta mig över, jag vet ju vad ni har framför er
och att ni står precis i början så det har varit viktigt för mig att inte låta
för glättig. Det finns ju en risk att just du kommer att dö av det, antingen
snabbt och hårt eller långsamt och lidigt.
Till slut bestämde jag mig ändå för, att jag måste börja.
Någonstans måste jag sätta ord på ett papper och skicka bakåt till dig som
finns kvar i mig, nu när jag har fått chansen att tala med dig från en plats
där du bor. Så. Här kommer det.
Många har redan dött av det när du läser det här, människor,
själar, djur, hav, sjöar, öknar och samhällen. Det tog er tidigt, redan som
barn, som ofödda och som idéer. Precis som det gjort med folk i forna tider;
med vågor, med stormar och med pest. Hos er, precis som då, fanns en övertro
till er egen förmåga och kapacitet. Ni spelade spelet högt eller så spelades ni
högt i spelet av andra.
Du kan mycket väl vara en sån som spelar högt, eller en som
spelas högt med- just det vet jag ingenting om- men trots allt behöver du få
veta hur det går, när det avslöjas,
bekämpas och betvingas.
Allting började som om att själva moder natur satte ner
foten och sa att; Nog. Nu är det fasen nog! Allt detta vackra som skapats har
inte satts i människans händer för att förstöras, förnedras och plågas. Mitt
skydd av människan upphör i detta nu. Sen kom smittan, sjukdomen och döden som
sakta men säkert släpade det med sig ner i en avgrund. Det stretade emot, först
mjukt och försiktigt, nästan så att det inte märktes att någonting var fel, det
bara anpassade sig lite efter omständigheterna
Det hade till en början smugit in sig med små glittrande
tjusande rännilar i världen och samhället. Rännilar av trygghet, hopp,
trygghet, stabilitet och ordning, som småningom hade vuxit till små åar där
allt fler kunde tillfredsställa sig, åar med förgreningar av rännilar som nådde
fler och fler och fler. Folket blev förtrollat, de ropade förundrat: Se här!
Vad jag har hittat! En älv! Om nån kommer och vill mig illa kan jag enkelt
försvara mig med vad som kommer här ur! OJ, titta här, sa en annan: Allt som
jag får av min flod gör att jag kan ge till dig, om du ger mig av din älv! Och
så höll det på, till det steg oss upp till vaderna, över knäna mot midjan och
när det nått vårt bröst fick vi alla svårt att både andas och gå.
Det flöt sakta in genom våra näsborrar till de flesta av oss
sög in den sista livslusten och drunknade tröstlöst, och ändå var vi några som
blev kvar. Som kunde flyta, vi som kunde simma och vi som kunde motverka. Vi
som kunde flyta som korkar ovanpå det och vänta vänta vänta tills äntligen solen
och luften torkade ut varenda droppe av det påhittade ymninga och vi fick
fötterna på jorden igen och kunde andas.
Då såg vi oss omkring, nickade åt varandra och sade: Nej,
stop. Det här går inte. Delningen. Det är den vi ska bygga nu!
-------------------------------------------------(häremellan
kommer det hända massor, jag bara inte vet vad nu, så det som kommer efter
denna parentes är slutet på texten)--------------------------------------------
EN bra sak med Delningen är att den gjort oss oberoende och
trygga. Ingen kunde väl tro att någonting så fredligt som Delningen skulle
kunna bli möjlig, inte ens så sent som fem år innan den blev verklig kunde
någon riktigt tro att den var någonting annat än en utopi, men nu när den är
här kan ingen föreställa sig hur det var på er tid.
…Idag vaknar alla levande mätta och tillfreds, det normala
är att ingen finns för någon och att alla finns för varandra. Den natur, som vi
nu vet att vi skall betrakta som vår högsta rådgivare, som finns runt om varje
person ger generöst till var och en oavsett vilken plats hen än tar och har i
världen. Inget betvingas och inget bemästras, är väder så är det, är vind så är
det.
Så, som du ser; Allting är bra!
