söndag 1 april 2007

Hur tänktes det nu, undrar jag?

Äntligen hemma efter en tredagarsresa. Har varit på visit och jobb i den lilla pittoreska staden invid sundet vid ån...

Roliga sakar händer på en resa...man får endel utrett tillsammans med sin lilla bil och radio, men några frågor hänger fortfarande kvar.

Till exempel; Varför kör långtradare om varandra i uppförsbacke? Vet chauffören inte om att han/ hon kör en TUNG bil med DIESELmotor? Där kommer man i sin lilla asiatiska symaskinsmotor försedda sardinburk och tar sats så det värker innan man skal streta sig uppför, och vad händer? Jo, dom jävlarna blockar hela vägbanan...Jag förstår inte!?!


En annan intressant fråga jag skall grubbla över nedtecknas här:
Det skulle rensas en låda m plastburkar, förståeligt och kul särskilt om man som jag är organisationsfetischist. I denna låda befann sig två st plastlådor av okänt märke som hamnat i helt fel hem, ack och ock tänkte lådägerskan och jag...Vi måste hjälpa dessa lådor hem!

Lådorna staplades i varandra och levde en stund en tynande tillvaro på värdfamiljens diskbänk, tills jag kom på den genialiska idéen: Vi blandar in tredje part! Den part som samma dag skulle bege sig till lådornas egentliga hem och därför kunde, rent tekniskt, ta lådorna med sig (tredje part kör en omåttligt stor bil också, och lådorna var ganska små).
Glad ihågen och med omtanke i sinnet jag därför lådorna på tredje parts ytterskor.
Döm om min förvåning när jag timmar senare registrerar att: tredje part har avvikit från huset och lämnat de två plastlådorna kvar! Hur gick tankarna här, tänkte jag, innan skorna placerades på fötterna?

"Här står det ett par plastlådor, ovanpå mina skor...hmmmm...jag får flytta dem så jag kommer åt mina skor."

Eller"...hmmmm...någon måste skämta med mig aprillo; inte kan jag gå till jobbet med dom där lådorna på fötterna!"

Ett är dock garanterat...ingen fråga ställdes rakt ut, det kanske hade underlättat (ett förslag från mig är att tex fråga när någonting avviker ifrån det normala, tex; Hej, det står ett par lådor på mina skor, är det någon som vet varför?)

Jag vill dock ge tredje part en eloge för sin förmåga till målfokusering, imponerande!:
Jag skall åka till jobbet, jag skall ha skor, ingenting kan stoppa mig, ge mig skor, jag skall åka till jobbet.
:-)


Pussar och kramar till alla i världen, nu går jag till kojs!

måndag 5 mars 2007

Jag vet nog hur det går till och vad som kommer hända...nähä

Efter mycket motsträvande från min sida så blev det då ett studiebesök...Norrut :-/

Det skulle visst flygas också... Min fråga ang hur man bokade tågbiljetter via firman besvarades för tre månader sen med ett gapflabb: "Du kan inte åka tåg ända dit upp!!!"

Jag har ingenting emot att flyga, absolut inte; det kan ju gå bra...
En av mina arbetskamrater (ska nog revidera det där snart) påtalade att jag kunde tänka såhär: Man kan flyga 1000 gånger utan att det händer någonting. Ska tänka på det och bara flyga 999 gånger.

Nu svalde jag dock...skräcken kan man väl kalla det, och satte mig lydigt i flygstolen bredvid min väldigt lugne kollega. Tur att jag förklarat för honom dagen innan att"Jag kanske inte riktigt lyssnar på vad du säger när vi flyger, men ta inte illa upp, jag sitter bara och går igenom mitt vita arkiv och gör bokslut lite sådär"

När kaptenen drar igång motorerna händer det som alltid händer; Jag liksom ger upp och snyftar till, helt övertygad om att det är är slutet. Tackar alla vänner och medlevare som vandrat genom livet med mig. Hoppas de får lyckliga liv och att om jag kan så kommer jag att bli en ängel som vaktar dem. Jag tar ett djupt andetag som jag vet att jag kommer få hålla ända upp till typ 47.000 meters höjd...Jag har även sett bitar av "Lost"

Snacka om antiklimax när vi planar ut innan jag ens hunnit få ut tåren ur ögat, det är typ ingen turbulens och jag hinner knappt sätta i mig kaffet förrns vi fint och vackert dimper ner i den norrländska studiestaden. Altså, vad är det här???

Jag är van vid att bli bombvarnad ("Do not leave your lugage unattended at any time"), runtbollad i min stol typ tre meter ovanför åskoväder, skrämd till döds av en full shoppinggalen tant som drar till sig "security" för att hon vägrar släppa sina stövlar som vägde för mycket (detta var efter att jag burit väskor, biljetter etc åt min kryckgåendes vännina i den stora staden i det regniga landet, vi hade för övrigt besökt det världskända (why???) vaxmuseet där min vänninna glatt viftandes med krycka (och biljett) hötte åt vakten och leendes på skolengelska sade: Do you want a piece of this?).

Ja ja, nu var vi väl där, och till min fasa märker jag att jag är helt opåläst i staden (pinsamt!) Annars brukar det vara en del av mina äventyr; jag läser in mig på såna där finkulturelltbygdehistoriska saker; typ så att jag kan veta att "Var det där dom bröt malm!!!???" Jag var inte ens helt med på vart vi var på kartan i sverige (trea i geografi, hittar bra i Öster- och Västergötland, kan läsa karta). Men jag tänkte att; Min närmaste chef vet iallafall vart jag är och det värsta som kan hända är att jag hamnar ute i obygden hos någon som förvarar sin morsa på en rullbrits under sängen (det är bäst att bereda sig på det värsta, jag har även sett i X-files hur det går till i mindre städer), å då för jag väl sätta mig ned på huk och fråga henne hur hon mår därunder.

Väl framme möts vi utav väldigt trevliga kvinnor och män som liksom tillser att vi får två helt suvveräna dagar och massor av utbyte, tänk...dom hade någon form av uppvärmning av gågatorna som gjorde att man slapp halka runt på ett generande sätt i snömodden; jag tror jag förde fram mig riktigt bra faktiskt!

Kan väl också passa på att tillägga att jag ser fram emot nästa träff med dom däruppifrån, mycket interesting :-)

tisdag 6 februari 2007

Kampledigt

För att ta mig en paus ifrån verkligheten valde jag att lägga in om kompledigt ett par dagar...
-Jag behöver vila! tänkte jag.

Ungefär vid blotta tanken, upphörde vilandet och övergick till ett hejdundrandes fix trix pul bär kånk och rens.

Här har rivits garderober, plockats ned spegelväggar, hämtats sängar (tack!!!), samt balanserats tunga köksskåp på huvudet (skåphelvetet fastnade på tvären i vindsluckan på väg ned från vinden ungefär samtidigt som jag fick mjölksyra i både ben och armar vilket lämnade huvudet kvar som avlastningsyta...jag vågade inte släppa taget helt...för då kunde man väl ge sig f-n på att eländet skulle fara i backen på temat "Ner kommer man alltid!!!! *tjoflöjt*)

Har klarat av ytterligare ett besök till kungadömet IKEA åtföljdes av pärlsvett och muskelvärk. Denna gång tog jag dock av mig yllekoftan i förebyggande syfte. Kan väl avslöja att jag inte var särskilt smart när jag valde kundvagn (valde modelll ICA- kundvagn...), inte får jag väl en guldstjärna för att jag baxade ner en Bertsby (typ 5049 kg) i vagnen innan jag gick och hystade ner en Billy (202 cm och ytterligare typ 3407 kg) bara för att sen bege mig tillbaka till Bertsby fyndplatsen och brottas ur hela skiten igen för att ta ur Bertsby (eftersom jag kom på att...-Näej, den vill jag nog inte ha...). Till alla människor som läser detta vill jag säga; Nej, jag har aldrig utgett mig för att vara en logistiker av stora mått.

Nu pågår för fullt ett nytt litet diskret projekt: Om-målning med tillhörandes spackling och tejpning...eftersom jag inte är ngn logistikproffesson har jag skrivit upp vad som skall göras och i vilken ordning...på en lapp...som jag inte hittar...

Puss au doublé
PS: Köksskåpet är kvar på vinden :-)

måndag 29 januari 2007

Ingen Kan Efterfråga Annat än att vara glad

Fantastiska underbara Ingvar Kamprad! Hur många gånger jag än åker till IKEA finner jag alltid någonting nytt oumbärligt som jag inte visste att jag snart kommer sälja på lopperia.

Sen en fantastisk fanfar till mina vänner som stod ut med IKEA rundan, ffa tror jag den manliga delen av vänskapskretsen stod ut/ tog sig en liten öl vid hemkomsten.

Den kvinnliga delen av sällskapet (dvs 4- åringen och dennes ömma moder) tyckte nog att allt var som vanligt...

...man går lite grann...man granskar lite grann...man klämmer lite på någon matta här och någon tavelram där.

Samtliga i sällskapet måste räknas in utav den registerförandes 4-åringen (otaliga gånger, högröstat och ibland med namn som man inte visste att man hade vilket gör att uppropet måste upprepas: "-Är Stina här??? ... ÄR STINA HÄÄR???...Bra. Då skriver jag upp dej"), och då är det väl inte konstigt att det tappas en liten halsduk och delar av det planerade inköpet måste göras om efter att allt är betalt, eller hur?!?

Pusseri och pussera

söndag 28 januari 2007

Spårbyte

Jag borde ju veta bättre än att bli förvånad, men ändå.

Man liksom blir förvånad när saker händer...Lite som en resa med SJ, man tror man har hoppat på tåget till Göteborg, men helt plötsligt hör man konduktören ropa "Nästa; Sundsvall!!! Avstigning för samtliga passagerare!". Jag borde ju ha hört alla tidigare utrop, och kanske klivit av i Gävle redan.

Ännu mer förvånad blir man dessutom när det visar sig att den matsäck man hade med sig blivit lite småsunkig (svettig ost, lukt av äggmackor med smetig kaviar, den varma chokladen har liksom svalnat och fått skinn, ja...ni vet).
Ja, jag kan väl säga som så, att här på perrongen i Sundsvall är det lite grått och trist just nu, massa folk rör sig runtomkring, själv letar jag efter en biljettlucka, en kiosk och lite värme. Skulle vilja ha en resa som passar mitt ändamål.

Undrar vad som hänt om jag klivit av i Gävle...Det verkar ju vara en hygglig stad; RIX Titti, RIX Roger och DiLeva kommer därifrån och de verkar ju vara glada typer med trevlig och lättsam dialekt. Undrar om det hade varit smidigt att byta tåg där...

Nåväl, Sundsvall är ju en rätt juste stad att resa ifrån, jag menar vem vill vara i Sundsvall? När det regnar??? Det här kan mycket väl ha varit den bästa stationen att hamna fel på, tillräckligt tråkig för att vilja komma bort fort. I Gävle kanske jag hade stannat och tittat på stan, och då hade det ju tagit ännu längre tid att komma till Göteborg.

Pûss

Tankar

Läste idag på text tv (tv 4)"Snar avrättning av ..."...det visade sig senar vara en särskrivning med i den meningen... Därefter låg jag och tittade i en klädkatalog och slogs av hur vanligt det är med koftor/ jackor odyl med BÅDE knappar OCH skärp...vad är det för signaler man sänder ut egentligen?"Hej, köp vår jacka! Knapparna är lite halvtaskigt isydda så vi skickar med ett skärp också... utifallatt" Püss

Bjuda hem främmande

Varför heter det att bjuda hem främmande ?...Det är ju inte så ruskigt ofta som jag vänder mig om till personen närmast mig på busshållsplatsen och tjoandes säger: Hej!! På lördag kl 20 är det jag som ställer fram fondue- grytan, vad säger du, ska du haka??? Vi kunde pimpla lite vin och kolla på gamla fotografier kanske?
För om det handlar om att bjuda hem främmande personer så tycker ju jag att ovan nämnda är det korrekta tillvägagångssättet, formen för själva inbjudandet kan ju naturligtvis variera, alla kanske inte är så informella som jag...någon kanske skulle kunna sticka till butiksbiträdet en liten fin handskriven inbjudan med OSA och "klädsel vårdad", men ändå, meningen med att bjuda hem främmande är väl just det att den som kommer är främmande... för mig...Iallafall någon som är icke bekant.

En annan vändning blir det ju om man tänker på vilka man brukar avse när man använder benämningen främmande....Oftast när man säger: Jag har bjudit hem främmande (...till helgen är ju vanligast, men jag låter det här vara osagt och lämnar utrymme för läsarens fantasi att fritt välja) så menar man ju grannen, föräldrarna, kompisarna och andra människor som man har någon form av anknytning till, som man är bekant med. Varför förvandlas de då helt plötsligt från sin egentliga position i relationen till främmande? Jag skulle vilja veta: Vad är det som helt plötsligt blir obekant med dem? Vad händer, från det att de är Moster Lisa och Onkel Arne till det att de blir främmande? Är det något kemiskt? Kan jag själv känna av färnadringen? "Hoppsan, där blev jag lite främmande helt pltösligt:"

Näej, jag ska nog tänka mig för vilka jag bjuder hem iallafall. I helgen har jag bjudit hem människor till vilka jag har någon form av relation, jag vet vilka alla är och jag är mycket nöjd över att jag kommer kunna namnet på samtliga som kliver över tröskeln :-) Jag har bjudit hem helt enkelt.
Kram

PPH

Håller på och fnular på odlingsbänkarna som skall byggas (notera att jag inte här ännu har planerat uppgiften färdigt, utan bara konstaterar att odlingsbänkarna skall byggas...).
Riktigt hur och var och när har jag inte kommit på. Än.

Mitt första delmål är att inventera samtliga befintliga PPH(Projekt På Hyllan) för att därefter strukturera dem på en prioriteringslista utifrån olika kategorier.
Se nedan:
Kategori 1= Lustfyllda PPH.
Kategori 2= Vore bra att göra typ nu PPH.
Kategori 3= "Varför-tog-jag-hem-det-här-skräpet?" PPH.
Kategori 4= "Faan, jag måste fixa en släpkärra å köra till tippen?" PPH

Varje PPH poängsätts på en skala från 1-5 där 1 betyder "Stämmer inte alls" och 5 betyder "Stämmer helt och fullt".

Låt mig nedan illustrera:
PPH: OdlingsbänkÄr projektet lustfyllt?= 5Vore det bra att göra typ nu= 4Undrar du varför du tagit hem skräpet=1 (inget skräp har ännu tagits hem till detta PPH)Vill du låna en släpkärra och köra skiten till tippen?=1 (se svar på förra frågan)

Om fråga ett och två har poäng 4 eller högre innebär det att PPH ganska omgående förvandlas till PiG (Projekt iGång).

PPH med höga poäng på fråga 3 och 4 förvandlas oftast till PTT (Projekt Till Tippen), och handhas i regel av en annan sektion inom familjen: [b] Råd-, Stöd- och Kompetens-sektionen (RSK)[/b]

Ett PPH som förvandlats till PiG kan förvandlas tillbaka till ett PPH igen om det under pågående arbete visar sig att svarande/ projektledaren uppgett felaktiga uppgifter vad gäller svar på fråga 1 eller om ett billigare alternativ dyker upp i nåt reklamblad, under vissa omständigheter kan det också förvandlas direkt till ett PTT.

Så är fallet om det tex visar sig att projektledaren behöver gå en kvalificerad yrkesutbildning för att kunna ro projektet i land.
Jag har ännu inte gått igenom samtliga PPH, utan jag kommer först att sända ett formulär till mig själv där jag, anonymt, får besvara frågor enligt ovan vad gäller tex: De två gamla stolarna som skall slipas, målas och kläs om, byrån som skall slipas och målas, gästrummet som skall göras vadsomhelstbaradetblirfint med....

När jag fått in mina svar skall jag rangordna projekten, se över logistiken och lägga en budget för samtliga PPH. Efter att det är gjort är det dags att förankra hos övriga sektioner (RSK)inom familjen att ett PPH nu övergår till PiG, jag måste lägga tid på implementera och skapa delaktighet. Entusiasmera helt enkelt, det är viktigt att alla sektioner ser vidden av att ett PPH övergår till PiG. Det kan gå undan när det förvandlas till ett PTT nämligen. Om man i förberedelserna har missat att skapa den delaktighet och entusiam som krävs av kan det resultera i att man står där med PTT upp till nacken, gråten i halsen och en flaska sprit i handen. Och det vill vi ju inte.

Näej, här kan jag inte sitta och skava på naglarna, jag har mycket att stå i!
Er förtrogna/ Dillen