måndag 14 juli 2008

Death or glory, en blekfet simmares reflektioner

Nånstans mitt emelllan vaselininsmetningen och uppvärmningen slog det mig. Det var här....på strandkanten invid Vanån som mitt liv skulle sluta. Min blekfeta lekamen skulle omslutas av detta bruna, grumliga och kalla vatten. Allt medan glada masar och tillresta hulliganer hetsande skrek sina HEJJA HEJJA utmed älva.

Hur gick det här till kan man fråga sig...Hur hamnade jag här?
Det började som en oskyldig vin-afton i goda vänners lag och slutade som en dödsföraktande pilgrimsresa ett år senare. Ja, vad sägs om ; Högmod...jag smakar lite på ordet och känner att; jo, det kan nog passa in...

Nåväl, åter till Vanån; Jag märkte upp mig med tillhörande chip-armband och tackade för att det åtminstone skulle gå att identifiera mig, genom min anmälan till denna kemikaze-utmaning. Jag tror till och med att man skulle kunna hitta mig med hjälp av ekolod (om jag skulle sjunka utan att någon märkte något).

Blå badmössa på, in i fållan, upp med armen för inregistrering, uppvärmning tillsammans med tvåhundra andra damer (jag tror vi var 9 stycken i min grupp som var utan våtdräkt!). Linda Bengtzing pumpade ut i högtalarna; SE MIG HÖR MIG RÖR MIG (eller ta mig härifrån, nån, snälla!) HUR SVÅRT KAN DE VA?

SIMMASIMMASIMMASIMMA"DET HÄR GÅR JU LUGNT OCH FINT"
(hälsa lite på en arbetskamrat, prata lite med en glad tant)

SIMMASIMMASIMMASIMMA"JAG ÄR EN GRYM SIMMARMASKIN, JAG ÄR EN SÅ JÄVLA GRYM SIMMARMASKIN"
(sluta upp att prata, putta lite på en tant, sparka lite på nån annan tant bli lite puttad o sparkad på få en liten kallsup)

SIMMASIMMASIMMASIMMA"DÄR ÄR DET JÄVLA MÅLET Å NU SKA JAG FAAN KOMMA I MÅL O FLYTTA PÅ DEJ KÄRRING JAG ÄR EN GRYM SIMMARMASKIN"
(sparka o putta lite till, kolla med mördarögon på tjejjen som försöker simma förbi med värsta "simma förbi om du kan, kyckling"-blicken)

SIMMASIMMASIMMASIMMA "FUCK! JAG ÄR I MÅÅÅÅL!!!
(le lite mot de som delar ut medaljer, försöka att se lite söt ut, så jag får en medalj trots att jag varit så puttig, dricka lite varm saft och vara mäkta stolt)

Nästa äventyr heter Lidingö tjejlopp.
Jag väger jättemycket.

Tur att vi har skickliga kirurger i landet som kan konsten att byta ut leder och andra vesäntliga kroppsdelar. Som hjärnan.

2 kommentarer:

Anonym sa...

JAG ÄR VÄRLDENS STOLTASTE SIMSUPPORTER!!!!!!!!!!!!!! Du är BÄST! Önskar att jag hade haft ledigt o koll på när detta skulle ske så jag också hade fått skrika HEJJA många gånger :0) Men jag får väl komma på lidingöloppet OBS tänker ALDRIG springa det själv men ska genast öva mig på "HEJJA HEJJA HEJJA" KRAM min bästaste bästa vän från din DITO

AnnaHanna sa...

Du är underbart galen!
Och bra gick det ju också.

Och bloggen blev uppdaterad just när man trodde att den var död =)

Lidingöloppet? Jag vågar knappt fråga.

Kram //Anna